Oktober, slutet.
Den här veckan har jag haft L boende hos mig. Den här veckan var det nämligen sagt att hennes lägenhet äntligen skulle renoveras! Tanken var att hon skulle sova här lördag till tisdag, det kan ju inte ta mer än två dagar att fixa väggar och tak i en lägenhet på 20 kvadrat.
På tisdag åkte vi dit för att titta till den och det var inte klart.
Väggar och tak var visserligen spacklade, men tapeterna lyste med sin frånvaro.
Det må så vara och vi fick veta att det skulle vara klart på torsdag, ett gesällprov tar ju lite längre tid än vanligt.
Fine.
Sen skulle det nog ändå inte vara klart förrens på fredag så jag fick en underbar natt till med L i lägenheten. Skönt! På fredag kväll, efter sitt jobb, åker L till sin lägenhet. Det enda som lös där var tapeterna. Fortfarande med sin frånvaro.
Den här hösten har jag tappat all den lilla tro och det lilla hopp jag någonsin har haft om hantverkare. Dom är helt enkelt ett lost case. Skall man få någonting gjort måste man göra det själv.
Vid 15 idag skall i alla fall jag och L på afternoontea och innan dess har jag en liten överraskning att ordna.
Vi får se om det blir uppskattat...
All work and no play...
Nu är det bara två dagar kvar på jobbet för den här säsongen.
Som vanligt är det både skönt och tråkigt, men det har varit en väldigt annorlunda säsong i år.
Att vara chef har passat mig som handen i handsken, fisken i vattnet, eller varför inte fisken i vanten som en vän till mig brukar säga.
Kul har det varit hur som helst.
Nu skall jag försöka samla lite kraft innan jag ger mig iväg. En dusch och en kopp kaffe och sen borde jag vara fit for fight.
Snart färdig....
Jag kommer alldeles strax känna att jag är redo att lämna in mitt projekt. Det känns lite overkligt, lite tråkigt att det är över och det kommer bli väldigt skönt att bli av med det.
Spellistan "Slutspurten" som jag lyssnat på under den senaste veckan av projektet är packad med Kristian Anttila, Joel Alme, The Animal Five och framförallt Håkan.
Det här kan vara en av de bästa låtar jag hört. Någonsin.
Dessutom har jag ju utlovat en bild på mitt projekt. This is the result.
Spellistan "Slutspurten" som jag lyssnat på under den senaste veckan av projektet är packad med Kristian Anttila, Joel Alme, The Animal Five och framförallt Håkan.
Det här kan vara en av de bästa låtar jag hört. Någonsin.
Livet förändras vart jag än går
och det kommer kanske inte
alltid vara vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå
Denna pojken har aldrig riktigt
sett någon i ögonen
och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen
Men månen är död när jag tänker på det
och himmlen är gjord av sten
Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig
Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med
Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..
Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig
Så många vänner jag känt
ingen som jag riktigt behövde, nej
jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig
Så många broar jag bränt,
men jag går inte isär
när jag går med dig
och det kommer kanske inte
alltid vara vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå
Denna pojken har aldrig riktigt
sett någon i ögonen
och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen
Men månen är död när jag tänker på det
och himmlen är gjord av sten
Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig
Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med
Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..
Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig
Så många vänner jag känt
ingen som jag riktigt behövde, nej
jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig
Så många broar jag bränt,
men jag går inte isär
när jag går med dig
Dessutom har jag ju utlovat en bild på mitt projekt. This is the result.
Varför?
Jag skall nu försöka mig på en analys av varför jag är så dålig på att uppdatera min blogg.
Jag skulle kunna skylla på att jag har alldeles för lite tid eftersom jag har extremt mycket att göra i skolan, ett jobb och håller på att flytta. Mellan dessa gör jag mitt bästa för att klämma in min älskade flickvän, vilket är mer än välbehövligt, speciellt nu i höstrusket.
Men ingen av dessa är någon riktigt hållbar ursäkt. Jag har tid över. Att skriva ett blogginlägg tar ju sällan mer än fem minuter.
Jag har helt enkelt tappat det nu när min kära L inte har något internet. Det är ju trots allt bara hon som är en återkommande läsare. Ja, jag vet att det finns en stammis till och jag har mina aningar om att det är en relativt nära vän till L och mig.
Men jag skall göra mitt bästa för att bli bättre. I nästa inlägg lovar jag dessutom en bild på det projekt jag jobbar med för tillfället!
