Live Fast, Die Young

Igår hade vi kritikgenomgång och den rapport vi skulle kritisera var sanslöst dålig.

Vår tanke var att trots allt gå ut försiktigt och vara så snälla som möjligt. Nånstans på vägen gick det däremot snett. När vi, efter att ha lyssnat på de andra tråkiga opponeringarna i över fyra timmar, äntligen gick fram sist av alla... Var vi inte längre så vänliga som vi hade tänkt.

Har man gått för långt när kurs- och programansvarig på Arkitektur efteråt går upp och försvarar den kritiserade gruppen och kritiserar vår kritik?

Jag och Bobbie hade hur som helst en viss ångest efteråt, men vi enades om att vi hade gjort det enda rätta.

Nu saknar jag mest Linda och önskar att jag var med henne.

Den värmen och lyckan som sprider sig i kroppen i det ögonblicket är obeskrivbar.

Att sen få vakna bredvid samma person på morgonen och dra ut  på själva vaknandet i flera timmar gör det hela ännu bättre.

Det här var en bra morgon. På alla sätt. Det här kommer bli en bra vecka.

Idag fyller min allra käraste Linda år!

Grattis på födelsedagen på sötnos!

Allt för ofta kommer jag på mig själv med att vara närmast otrevligt teknisk och funktions inriktad. Jag undrar vart min romantiska, fritt skapande sida har tagit vägen. Den som på intet sätt bryr sig om huruvida det som kommer ur mig är praktiskt eller inte utan som endast ser till det vackra här i livet.

Under en period av mitt liv var det mest tekniska jag någonsin funderade på ifall orden jag skrev passade ihop med varandra för att skapa en vackert flytande ström, inte nödvändigtvis sammanhängande och absolut helt utan något som helst naturvetenskapligt syfte.

Jag tror att det här grupparbetet om hållbarhet har fått mig att inse detta så därför antar jag att jag borde tacka det i all sin meningslöshet.

Nu vill jag bara låta mitt liv upptas av det vackra. Det inspirationsgivande. Det älskade.

Jag vill inte skriva ett arbete om markförhållanden i ett bostadsområde i någon obskyr liten håla utanför Kungsbacka.

Jag vill ligga och hålla om Linda och känna doften av hennes hår och glömma allt vad problem heter.

Jag saknar dig

Sweetest, I miss you.

miss you like crazy...

...att tid, rum, orsak och substans inte är något som existerar i en verklighet oberoende av oss;

de är bara formen med vilka vi ordnar vår kunskap om världen.

Visserligen började den med föreläsningar väldigt tidigt (redan vi 8, vilket kändes något ovant) men det har ändå flutit på bra! Eftermiddagen har spenderats i goda vänners lag. På café Vanilj mellan 14.30 och 18.20 tillsammans med Maria, Wille och Soffan. Därefter gick jag och åt middag med min syster på Sense, en väldigt god pasta med räkor och några öl.

Dagens höjdpunkt kom dock på väg hem, när jag på Kungsportsplatsen blev upptäckt av Linda och fick några underbara pussar! Tack sweets, that made my day!

Har spenderat morgonen med att försöka förstå mig på ArchiCAD. Än så länge är det ett helt hopplöst program, men jag tror att det kan bero på att jag försöker använda det utan en mus. Får helt enkelt skaffa en till min kära Mac.
Den måste vara snygg bara, annars vet jag inte vad jag skall göra...
Just nu sitter jag och försöker fylla på i mitt musikförråd. Bara 2 månader kvar innan det börjar bli risky business att göra det. Skall man behöva gå tillbaka till att köpa skivor igen? Låter iofs ganska trevligt. Jag saknar att stå och bläddra i affärerna!
Återfann precis en låt som för alltid kommer få mig att minnas sommaren 2008. Så underbar!