När har man gått för långt?
När har man blivit för elak?
Igår hade vi kritikgenomgång och den rapport vi skulle kritisera var sanslöst dålig.
Vår tanke var att trots allt gå ut försiktigt och vara så snälla som möjligt. Nånstans på vägen gick det däremot snett. När vi, efter att ha lyssnat på de andra tråkiga opponeringarna i över fyra timmar, äntligen gick fram sist av alla... Var vi inte längre så vänliga som vi hade tänkt.
Har man gått för långt när kurs- och programansvarig på Arkitektur efteråt går upp och försvarar den kritiserade gruppen och kritiserar vår kritik?
Jag och Bobbie hade hur som helst en viss ångest efteråt, men vi enades om att vi hade gjort det enda rätta.
Nu saknar jag mest Linda och önskar att jag var med henne.
Kommentarer
Trackback
