Trött. Som vanligt.
Jag är nog alltid trött tror jag.
De senaste dagarna har varit riktigt illa.
Jag utgår ifrån att det är jobbet som gör't.
Speciellt med tanke på att jag inte gör något annat som är ansträngande.
Snart är det i alla fall över. Eller ja, ganska snart.
Eller ja. Det är det ju inte alls. Egentligen.
Även om det känns som att sommaren är över så är det ju fortfarande en tredjedel kvar av sommaren.
Av sommarlovet.
Det är en varm tröst när höstångesten kommer över mig.
Den gör det lite då och då.
Jag brukar älska både hösten och vintern och längta tills den kommer, men inte i år.
I år vill jag ha evig sommar. Eviga långa dagar på filtar i parker.
Med goda små delikatesser. Gott vin. Små pussar.
Långa kramar. Hålla handen i solen och stirra mig blind på den vackraste solbrända hud man kan tänka sig.
På det vackraste försiktiga leende en människa någonsin frammanat.
Kommentarer
Trackback
