Live Fast, Die Young

De senaste dagarna har varit riktigt illa.

Jag utgår ifrån att det är jobbet som gör't.

Speciellt med tanke på att jag inte gör något annat som är ansträngande.

Snart är det i alla fall över. Eller ja, ganska snart.

Eller ja. Det är det ju inte alls. Egentligen.

Även om det känns som att sommaren är över så är det ju fortfarande en tredjedel kvar av sommaren.

Av sommarlovet.

Det är en varm tröst när höstångesten kommer över mig.

Den gör det lite då och då.

Jag brukar älska både hösten och vintern och längta tills den kommer, men inte i år.

I år vill jag ha evig sommar. Eviga långa dagar på filtar i parker.

Med goda små delikatesser. Gott vin. Små pussar.

Långa kramar. Hålla handen i solen och stirra mig blind på den vackraste solbrända hud man kan tänka sig.

På det vackraste försiktiga leende en människa någonsin frammanat.

Något måste ha gått extremt fel i min hjärna som fått för sig något absurt.

Har man inte skrivit något inlägg på över två veckor så bloggar man inte. Punkt slut.

Men det är ju tråkigt och säga att man har slutat blogga, så jag ska nog försöka fortsätta ändå.

Jag tror att en anledning till att jag slutat blogga, för att nu börja igen, är att jag har börjat twittra.

Ett forum jag inte hade förstått mig på över huvudtaget innan jag under en tråkig tågresa en väldigt tidig morgon råkade surfa in. Vad möts jag av? Karl Lagerfeldts twitter. Jag var fast.

Dessutom är det så praktiskt att man kan smsa in sina inlägg. Jag kan med andra ord uppdatera på väg till jobbet, eller på vagnen, eller... Var som helst.

Just nu är L's syskon på besök i stan. Imorgon får jag besök av dem på jobbet. Är det något jag kan slänga iväg en tweet om?

Hur som helst och till saken och allt sånt.

Min favoritlåt för tillfället. Den får mig på väldigt bra humör! Adrian Lux - Teenage Crime (Axwell Remix)

You got shot and you look stunning!

Äntligen är det dags. Hade inte klarat en dag till. Fast jag har haft en väldigt bra dag på jobbet.

Nackdelen är att det inte har hänt något där på hela veckan.

Nu ska jag i alla fall ha en vecka som jag skall ägna helt åt mig själv och dom jag älskar mest.

Med andra ord L. Åtminstone när hon är ledig.

Nu blir det semesterpepp med Weezer.

Igår gjorde jag mitt premiärbesök på Colors med L och jag är hooked.

Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få höra A Tribe Called Quest och Shy FX ute.

Grym stämning, mycket folk, bra musik, sönderdansade fötter, världens bästa sällskap och ett par alldeles för starka Caipirinhas. Det är väl en hyfsat bra sammanfattning av kvällen, som för övrigt slutade med taxi-terapi. Spännande.

Idag har vi varit sega och när vi väl orkade oss ur sängen vid halv ett åt vi en sakta frukost och sen la vi oss i Kungsparken med kaffe och glass.

I love this city during summer!